Det här är en text jag hittat i mina drafts i mailboxen och valt att publicera. En av flera tankar jag skrev under tiden vi försökte skaffa barn. Fler sådana finns länkade i detta inlägg.

Vet du, jag skiter nog i när det blir. Jag har spenderat så sjukt mycket tid med att planera, fundera och grubbla. Gå runt och tänka på när, vilken månad som är bäst, vilken säsong som är rätt. Varje månad jag hoppats har jag funderat på om det blir bra.

Varje månad det inte gått har jag fått tänka om. När det går ett år tänker man om igen. När man sedan lyckas en gång, börjar man planera utefter det. Sen får man sörja, och även sörja sen planeringen, även om ens partner tycker att det är helt hål i huvudet. Men man kan ju inte hjälpa. För tänka och grubbla är det enda man gör. 

Och sedan tänker man igen, hur blir nästa försök? När blir det då? Samma månad som någon annan? Men jag skiter i det nu. Kan ändå inte påverka utan att begränsa. Vill inte begränsa. Vill bara att det ska gå vägen.