Det här är en text jag hittat i mina drafts i mailboxen och valt att publicera. En av flera tankar jag skrev under tiden vi försökte skaffa barn. Fler sådana finns länkade i detta inlägg.

Jag tänkte aldrig att det skulle vara såhär svårt.. Jag trodde att det skulle gå direkt. Det är ju därför man väntar till man var säker på vad man ville. Nu har det snart gått ett halvår sedan jag skrev de där första tankarna.

Fy fasen vad tankarna snurrat sedan dess. 

Varje gång det inte blivit något är liksom en förlust.

Och att man kan lura hjärnan och kroppen till att tro att något hänt. Det var ju värst första gångerna. Nu har jag lugnat mig lite, och liksom förväntar mig det inte på samma sätt. Även om jag såklart hoppas och längst inne tror att det kanske kanske gått denna gången. 

Ja, inte just denna gången heller. Men kanske nästa?

Sen är det det här med “när”. Jag funderar ju fortfarande på när bästa tiden hade varit. Men jag måste någonstans inse att det inte ska spela någon roll. Det blir som det blir och det kommer att bli bra.