Jag har egentligen aldrig riktigt gillat tanken på babyshowers. Framförallt för att de är så stereotypa. Allt ska gå i blått eller rosa och det ska lekas lekar där man smakar på barnmat i blöjor. Jag testade precis att bild-Googla babyshower, åh vad cringe! Vill därför även förtydliga att bildvalet till denna post är högst ironiskt!

Samtidigt så är det ett mysigt event där den gravida uppskattas och hyllas för den insats hon faktiskt gör samtidigt som man firar det nya livet som komma skall. Så, min inställning har ändå varit att jag vill ha en, men att man kan tona ner det där stereotypa. Framförallt färgkodningen då det inte är något jag står för (jag vill ge barnen alla möjligheter och inte begränsa dem i förutbestämda fack). Det har jag också sagt till mina vänner när de frågat.

Så jag har ju hela tiden trott att jag ska få en. Och mycket tankekraft har gått åt till att fundera ut när det kommer att bli. Jag har varit så säker på att ingen kommer att kunna lura mig. Men, inget händer. Jag ser veckorna ticka på, och inget sker. Vi har inget planerat framöver som skulle kunna vara något annat, och jag förstår i så fall inte hur min sambo skulle våga att hålla en helg fri med risk för att jag hittar på något annat?

Jag har varit orolig en tid, men nu börjar det bli jobbigt på riktigt. Mina tankar börjar gå i spår som att “varför väntar de så länge, förstår de inte att han kan komma tidigt?”, “kommer jag verkligen få en, bryr de sig inte om mig?” och den jag helst inte vill erkänna men som ändå slår mig; “väntar de längre så kommer jag bara vara stor, svullen och ful”. Jag funderar över när i tiden mina vänner fått sina och jämför konstant. Känner mig osedd och bortglömd.

Jag har hintat min oro till min sambo flera gånger. Samtidigt vill jag inte förstöra överraskningen om det blir någon, så jag har inte velat att han säger rakt ut om han vet något eller när det blir. Men jag förstår på hans svar att han vet, annars skulle han nog säga att han faktiskt inte vet. Så jag gissar att det blir?

Men om det inte blir nu till helgen, hur tänker de då? Jag är i vecka 35 nu. Sambon frågade igår “Vi har väl inget planerat i helgen, är det okej om jag tar en löptur med X?”. Vilket jag helt klart tolkar som att vi inte har något planerat, annars hade han inte behövt fråga. Jag blev ledsen. Hormonerna gör det liksom inte lättare.

Babyshowers borde kanske inte hållas hemliga, det fuckar ju bara med den gravidas förstånd!