Nu kommer larmet från medarbetare på Östras förlossning om de förändringar och nedskärningar som sker där just nu. Jag har liksom bara gått och väntat på detta efter nyheten om kommande nedskärningar på Sahlgrenska som kom i slutet av förra året.

Vad gör man nu? Ställer man sig på barrikaderna? Planerar man att försöka få föda någon annanstans? Vad kan man ens göra?

Jag har följt kriserna i förlossningsvården i flera år och fasats och lidit med både de som tvingas jobba under och de som ska föda i de omständigheterna. Nu när jag är en av de där födande kvinnorna själv är jag förstås även livrädd. Jag var som sagt rädd redan innan, för risken att inte få plats, att inte få hjälpen man kommer att behöva för sig och sitt barn. Tidigare har det ju mest varit en hypotes kring VGRs situation. Men nu är det på riktigt, nu skrivs det artiklar, nu larmar barnmorskorna själva.

Så ja, vad gör man? Rädslan kommer ju inte att hjälpa en få en lugn förlossning. Rädslan riskerar att hämma och därmed ge komplikationer, och jag vet att minsta lilla tecken eller känsla av att något är struligt förmodligen kommer att sätta mig i en ordentlig nedåtspiral. Och framförallt, kommer jag ens att få en plats när det väl är dags?

Jag vet att jag behöver prata med min barnmorska om detta. Men jag vet också att alla man pratar med kommer att försöka försäkra en om att allt kommer att gå bra, att det inte är någon fara osv. Men hur ska det kunna lugna mig?